nielsenamandaa.webblogg.se

Den här är ju himla svår, de är ju så många fins människor runt omkring mig som betyder hur mycket som helst. Men min bror, Thomas Nielsen.

 

Jaa, vi är ju halv syskon om man ska vara riktigt ordenlig! Vi har samma pappa men inte mamma, fast ibland känns det som vi har samma mamma. 

 

Hans mamma dog i bröstcancer när han var fem år och idag är han 27, bor i Göteborg med den härligaste tjejen, med hund och katt. Vår kontakt har varit så mycket upp och ner på grund av tusen olika saker men mest av våra delade meningar om vår pappa. Idag har ingen av oss kontakt med honom, Thomas har inte haft det på år och dagar medan min kontakt slutade i somras. Jag är glad att jag släppte min pappa för äntligen kan jag och Thomas börja bygga på vår syskon relation på riktigt utan att vår äckliga pappa står ivägen för den.

 

Jag har alltid känt mig så stolt över att haft en bror sen den dagen jag förstod att han fanns. Men jag tror inte att jag trodde på det förrän den dagen jag träffade honom för första gången. Det var liksom så coolt att ha en storebror och få vara lillasyster. 

 

Eftersom vi bara har haft bra kontakt i ett år även fast jag har vart där några gånger sen jag gick i sjuan så är de först nu efter mitt uppbrott från min pappa som jag verkligen vet vart jag har honom. Vi sitter i samma båt just nu och de känns skönt att ha någon som vart där.

 

Men jag tror också att vi båda är så himla rädd om varandra att de övergår i en slags blyghet och pinsam tystnad istället för att de övergår i massa prat om allt. Klart att de är svårt att starta en relation med någon man borde känt sen man var liten efter 17år men vi försöker. 

 

jag är stolt över att thomas är min storebror och jag älskar honom så himla mycket och hoppas att vi kommer få världens bästa syskon relation.